Vår resa till Borneo – världens kanske längsta inlägg!

Här kommer vår resa till Borneo i text och bild. Det blir väldigt långt men också väldigt innehållsrikt 😉

Rapport från Borneo:

Igår, 27 juni, lämnade vi Kota Kinabalu och flög till Sandakan som ligger på Borneos nordöstra kust. Där blev vi upphämtade av guiden Fernando och körda till Sepilok Orang Utan Rehabilitation Centre. Där fick vi se både små och stora orangutanger som av olika skäl behövts tas om hand. Det var djur som räddats från privata hem där de hållits som husdjur, skadade djur räddade från regnskogen, föräldralösa ungar och så vidare. I parken görs vad som kan göras för att så många av djuren ska kunna flytta tillbaka ut i regnskogen igen men vissa får leva i centrets skogar i resten av sina liv då de av olika skäl inte kommer klara sig själv i det vilda.

Precis bredvid orangutangcentret fanns ett center för Malajbjörnan, ”Sun bears” där vi fick kika på dessa små söta djur som tillhör björnsläktet men även ett eget släkte; Helarctos.

Färdiga hos björnarna åkte vi via en restaurang för lunch ner till båtarna som skulle ta oss utmed Kinabatanganfloden till Sakau Rainforest Lodge, mitt ute i floden. Resan tog ungefär 2,5 timmar längs med en fantastisk natur och på vägen hade vi en sådan makalös tur att vi fick se en av ”Borneos Fem Stora”, pygméelefanten! En stor flock gick och åt vid strandkanten precis när vi kom farande. Guiden stannade båten och vi fick god tid på oss att betrakta de stora, men små, vackra djuren där de stod och mumsade.

Framme vid vår lodge fick vi svalkande handdukar (välbehövligt) och fruktjos (underbart) och ett varmt välkomnande av Lodgens personal. Här går man klädd i sarong och flip-flops, maten annonseras per gonggong och det anordnas safaris runt lodgen och ut på floden flera gånger om dagen och även på natten. Efter en kopp te och banana fritters gav vi oss så ut på vår första båtsafari. Redan efter några minuter fick vi se våra första djur; en stor flock näsapor som tjattrade, åt och hoppade högt uppe i träden. Vartefter färden gick fick vi se näshornsfåglar, makaker, en stor variation av fåglar och en rent fantastisk natur som är så otroligt olik den vi har hemma i Sverige. Eskil, 12 år, njöt i fulla drag och sa lyckligt;

–”det här är något jag alltid velat göra, glida fram på en magisk flod och se en massa sällsynta djur”. Och det är en magisk flod. Full av liv och rörelse, ljud och strömmar.

När vi kom tillbaka till lodgen var det snart dags för middag och vid 21-tiden ramlade vi i säng, helt slut efter den långa dagen och alla intryck.

I morse blev vi väckte klockan 05:30 och 06:00 tuffade vår båt ut från lodgen för en morgonsafari. Dimman låg tät över floden och solen bröt knappt igenom mer än några tunna strålar mot det gröna regnskogstaket. Båten styrde idag åt helt motsatt håll och bara runt kröken såg vi återigen näsapor och näshornsfåglar. En kort stund senare hamnade vi i ett helt oförglömligt möte med en flock makaker. Vi kom så nära att vi kunde se deras ansiktsuttryck och det verkade som att de studerade oss lika mycket som vi studerade dem. Kort därefter fick vi syn på en orangutang och vi kunde inte förstå vilken himla tur vi hade, att vi faktiskt hade fått se en riktig vild orangutang. Hen satt högt uppe i ett träd och spanade på oss nere på floden för att efter en stund värdigt klättra iväg och sätta sig utom synhåll från oss gloende människoapor!

Färden fortsatte in i en sjö, Oxbow lake, som dessvärre håller på att växa igen på grund av en stor invasion av vattenhyacinter. Här såg vi några olika fåglar, bland annat kungsfiskare och en vit hägerliknande fågel som jag måste återkomma med namnet på.

På vägen tillbaka mot lodgen fick guiden syn på något nytt, han hade verkligen ögon som en hök. Nu var det en orm, svart och gul, som låg ihopringlad bara någon meter ovanför vattenytan. Undertecknad har inte ormar på sin favoritlista av djur och tyckte väl att vi kom lite väl nära men den var onekligen vacker där den låg.

Nu är vi tillbaka på lodgen igen och vi har precis ätit lunch och vilat en stund. Barnen tar ett dopp i poolen och jag sitter här, full av intryck och totalt avslappnad med en fruktjos. Det här med att resa till Borneo var verkligen en riktigt bra idé!

Borneos fem stora är för övrigt:

– pygméelefant
– näshornsfågel
– näsapa
– orangutang
– krokodil

Vi har alltså bara krokodilen kvar och den hoppas vi på att få se när vi ska på nattsafari i natt. Håll tummarna!

Sukau Rainforest Lodge, Kinabatangang, Borneo, 29 juni

Igår följde vi med på eftermiddagens båtsafari och fick träffa makaker igen. Vi älskar verkligen de där små lustiga aporna som verkar helt obrydda av att vi kommer helt nära och pratar och fotograferar. På vägen hem öppnade sig plötsligt himlen och hjälp vad det regnade! Väl framme på lodgen var det bara att hoppa ur alla blöta kläder och hänga dem på tork. Det är tur det är så varmt här för i morse la jag ut det som inte torkat riktigt i solen och på bara en kvart var det snustorrt igen.

I morse hade vi tänkt att vi skulle få lite sovmorgon men jag vaknade till vid 05:30 när de andra på lodgen väcktes för morgonsafari och jag kände mig så pigg och vaken att jag och yngsta barnet – Juno snart 9 år – bestämde oss för att följa med ändå. Killarna hade redan kvällen innan sagt att de gärna ville sova så det fick de.

Efter en kopp kaffe och en rostad macka packade vi ner oss i båten och gled ut på den tysta och dimmiga floden. Det är så otroligt rogivande och vackert på floden, speciellt de här tidiga mornarna när dimman ligger som en ljuddämpande lock. När man andas in den ljumma, dimmiga morgonluften känns det som att man fyller på med energi och livslust för ett helt gäng svenska vintrar framöver.

Den här morgonen började Fernando med att köra till en stor brant klippa med ett överhäng som skapade en grotta längst ner mot vattnet. Där fanns ett stort antal fågelbon och en mängd fåglar flög ut och in, fram och tillbaka. De myllrade så snabbt att jag först trodde det var fladdermöss men när vi kom nära, och vi kom verkligen jättenära, såg jag att det var pyttesmå svarta svalor.

Djuren var dock trötta denna morgon. Vi hörde apor och fåglar men vi såg faktiskt inte så mycket djur mer än några busiga näsapor som med väldiga skutt kastade sig från träd till träd och ett gäng små makaker som höll låda i en stor grön buske. Precis när vi bestämt oss för att återvända till lodgen fick Fernando syn på ett stort antal näshornsfåglar som flaxade iväg från ett gigantiskt fikonträd. Högt, högt upp skymtande vi något rödbrunt och ja, där var en orangutang! Och en till! Kanske en mamma med en unge? De satt väldigt högt upp så det var svårt att fotografera dem men det värmer i själen bara att få ana dessa vackra djur, att veta att de fortfarande finns där helt fria i det vilda.

Tillbaka på lodgen väckte vi storebrorsorna och gick för att äta en ordentlig frukost. När vi kom ner till frukosten såg jag att Eskil hade fått en allergisk reaktion på något så hela nedre delen av hans ansikte, öron, hals och övre delen av bröstkorgen och nacken var småprickiga, röda, svidiga och varma. Eskil mådde helt bra utan annan påverkan än klåda och sveda men vi tog det säkra före det osäkra och frågade vår guide Fernando vad han tyckte. Han i sin tur kontaktade lodgens chef och vi fick hjälp att ta oss till en liten lokal klinik en bit ner på andra sidan floden. Väl på andra sidan blev vi mötta av en kille som tog oss till kliniken och inom 10 minuter hade vi fått anmäla oss, träffa en läkare (eller läkarstuderande tror jag att det var), fått diagnos (mest troligt ett insektsbett), recept, besökt apoteket (som låg inne på kliniken) och hämtat ut 2 sorters medicin – en antihistamin och en klådstillande. För detta fick vi betala 40 MYR (malaysiska ringgit), dvs. ungefär 80 svenska kr. Otroligt väl fungerande sjukvård måste jag säga. Jag skulle tro att kliniken motsvarar en svensk vårdcentral och för allvarligare fall behövde man åka till det ”riktiga” sjukhuset som ligger c:a 45 minuter bort.

Efter en hutt medicin och lite salva mår i alla fall Eskil som en prins igen!

I kväll ska vi försöka ta oss ut på nattsafari, förhoppningsvis får vi se den gäckande krokodilen då! I morgon lämnar vi tyvärr detta lilla paradis för att resa vidare så vi använder resten av dagen åt att njuta i fulla drag!

Sepilok Nature Resort, Borneo.

Jag har inte skrivit så mycket om lodgen, Sukau Rainforest Lodge, vi bott på i regnskogen men vi är alla 4 överens om att den var helt fantastisk. Miljön var helt unik och hela lodgen kändes genomtänkt ur framförallt miljö- och hållbarhetsperspektiv men även ur trivsel- och bekvämlighetsperspektiv. Rummen var rena och fräscha, man duschade i renat och soluppvärmt regnvatten och alla gemensamhetsutrymmen som matsal, lobby och ”pool”-område var välkomnande, mysiga och inbjöd till trevliga och intressanta samtal med andra boende på lodgen. All personal var genuint trevliga och intresserade av att man som gäst hade en riktigt bra vistelse och det kändes helt enkelt hemtrevligt och verkligt äkta i alla led. Maten serverades på ”bryggan” med floden som fond och på kvällen med levande ljus runt omkring. Frukost, lunch och middag serverades som buffé och maten var både god och väldigt varierande. Det fanns alltid färsk frukt till efterrätt.

Det anordnades utflykter minst 3 gånger per dag, oftast båtsafari på floden men man kunde även följa med till en spännande grotta med mängder av fladdermöss. Guiderna var många gånger självlärda men de pratade bra engelska och var mycket kunniga. Nu när vi lämnat Sukau kommer vi verkligen sakna det och jag är helt övertygad om att jag kommer resa tillbaka hit en annan gång. Högsta betyg från oss!

Vi kom iväg på nattsafari igår kväll. Floden var helt kolsvart och ändå tog det bara vår guide ett par minuter att hitta de första fåglarna. De satt på en kvist och sov och vi kunde fotografera och studera dem ordentligt. Guiden använde sig av en extremt ljusstark ficklampa att lysa utmed flodstranden och där leta efter ljusreflexioner från ögon eller färgglada klickar i buskar och träd. Vi fick se Rhinoceros hornbill (en typ av näshornsfågel), blue-eared kingfisher, scarlet-romped trogon, buffy fish owl, näsapor och makaker. Det var både väldigt intressant och lite läskigt att åka runt på en kolsvart flod men vi kände oss säkra i vår guides vana händer.

Idag, 30 juni, har vi lämnat Sukau och åkt med båt tillbaka till Sandakan. På vägen hade vi turen att få se en stor krokodil ligga vid strandkanten och sola. Speciellt Eskil, som missade gårdagens krokodil på grund av rumsarrest för sina allergiska prickar, gladdes åt att även han hade fått se alla fem av ”Borneos Big Five”. Tillbaka i Sandakan åt vi lunch på Sheraton nere vid vattnet och sedan åkte vi med buss till Rainforest Discovery Center där vi vandrade en liten tur i regnskogen på höga broar uppe i trädkronorna. Det var otroligt varmt men som vanligt intressant och lärorikt. Klara på centret blev vi avsläppta vid vårt hotell, Sepilok Nature Resort, där vi ska bo tills i morgon. Här är som en Edens lustgård med små bungalows, träbroar, promenadstråk och en helt fantastisk växtlighet. Jag sitter just nu inne på rummet och utanför kokar det av liv, det surrar, piper, gnisslar och cikadorna spelar som bakgrund. Vi ska snart gå ett varv bland allt detta och se om vi hittar några vackra blommor, fjärilar eller fåglar.

I morgon efter frukost blir vi upphämtade för att åka båt ut till Lankayan, en liten paradisö cirka 1 timme och 45 minuter rätt ut i havet utanför Sandakan. Barnen har längtat ihjäl sig efter denna del av resan då det kommer innebära stränder, bada, sköldpaddor och snorkling. Dessutom ska vi stanna i nästan 5 dagar vilken faktiskt ska bli rätt skönt.

 

1-2 juli 2017, Lankayan, Borneo

Gårdagen började med utcheckning från Sepilok Nature Resort och transport till båten. Knappt två timmar senare landade vi på Lankayan Island och här är verkligen vackert och avkopplande.

Det finns en restaurangdel med häng- och sällskapsutrymmen, ett dykcenter, stränder och det egna lilla huset. Det finns med andra ord inte jättemycket att göra men det är desto mer avkopplande och avstressande. I och med att vi ska vara här så pass länge har vi tid att verkligen njuta av att göra ingenting mellan baden och snorklingsturerna på husrevet. Vi läser, spelar spel, tittar på den uppsjö av sköldpaddor som betar kring restaurangen och promenerar på små upptäckfärder runt ön. Det ungefär 15 minuter att gå runt ön om man bara promenerar ”effektivt”. Gör man det tillsammans med 3 barn som vill vända på varenda snäcka kan man dra ut på det i timmar!

Vi bor i två små hus med enorma badrum och stor altaner mot havet, killarna i ena huset och jag och Juno i den andra. Barnen är i extas att äntligen vara här på ”paradisön” de drömt och pratat om sedan i vintras. De badar, leker på stranden, samlar snäckor (som de vet måste stanna kvar här när vi åker hem) och är mer sams än de någonsin varit innan. Valter har hittat en magsköld från en sköldpadda och den göms ordentligt varje kväll för fortsatt beundran nästa dag.

Idag när vi kom tillbaka till rummet efter afternoon tea och skulle ner för att snorkla lite till kom plötsligt nyheten att det hade kläckts sköldpaddsungar. Vi släppte allt och bokstavligen rusade iväg till kläckningsområdet. Där, i två gröna nätburar, kryllade det med sköldpaddsungar av de två sorter som häckar på ön – gröna havssköldpaddor och karettsköldpaddor. Vi fick vara med när de räknade in ungarna (80 respektive 51 st.) och sedan hamnade de två arterna i varsin plastbalja som promenerades ner till stranden. En mycket stolt Juno fick äran att välta ut baljan med de gröna havssköldpaddorna och sedan kryllade alla ungarna ner i havet. När alla sköldpaddor var avvinkade och vi skulle lämna stranden såg vi hur revhajarna plaskade längre ut. Hur många av sköldpaddorna som klarade sig förbi revhajar och andra rovdjur och farligheter får vi aldrig veta men oddsen för dem är dessvärre inte så bra. Jag vill minnas att jag läst att 1-2 ungar av en hel kull på 80-100 överlever till vuxen ålder.

 

3 juli.

Idag började vi med att åka ut och snorkla från en båt direkt efter frukost. Det är fantastiskt fina snorklingsvatten och revet myllrar av liv. Vi såg bordskoraller, hjärnkoraller, anemoner av olika slag, clownfiskar, papegojfiskar, blåsfiskar, bläckfisk, kirurgfiskar, sjögurkor och en massa andra sorter jag dessvärre inte kan namnet på.

Efter lunch snorklade vi lite på vårt husrev och hamnade bara 50-60 cm från en betande sköldpadda. Helt lugnt smaskade den på medan vi låg helt stilla och tittade. Ett mycket vackert möte att ta med sig hem!

Precis när vi var på väg till restaurangen för att dricka afternoon tea var det dags igen – en massa sköldpaddsägg hade kläckts! Fram med kameran och springa till kläckningsområdet. 61 gröna havssköldpaddor hade kläckts och vi följde med ut på stranden för att släppa ut dem. En liten padda gick åt helt fel håll men hittade med lite hjälp havet till slut och en padda (kanske samma) kom tillbaka till stranden igen, klev nästan upp på min fot och vände sedan ut till havs igen. Knaspadda!

Vi är helt överens om att vi har världens bästa resa och semester, det går helt enkelt inte att ha det bättre än vi har det här på Borneo!

 

4 juli.

En lat dag på ön, ganska lik de andra vi redan haft. Efter frukost begav vi oss ut på en promenad runt ön. Vi hittade en eremitkräfta, eller ”termitkräfta” som Juno och Eskil envisas att kalla den, och den fick ställa upp på lite fotografering. Vyerna runt ön var helt sagolika, var man än vände sig såg man paradiset på ett vykort. Knallturkost vatten, gröna palmer, vit sand, snäckor, glada barn, avslappnad mamma. Fantastiskt härligt helt enkelt.

När vi ätit lunch gick vi bort till dykcentret då vi skulle ut på ännu en snorklingstur. Vi var lite tidiga och vattnet och bryggorna lockade barnen så de frågade om de fick hopp och bada utanför centret, och det fick de. Den hopp- och badglada mamman var inte sen att hänga på och snart hoppade vi som galningar från de höga bryggorna ner i det kristallklara, ljumma vattnet.

På eftermiddagen var det så dags igen, sköldpaddsbebisar på gång! Den här gången hann vi vara med ända från början när de små kom uppkrypande ur sanden. Av 140 lagda ägg hade hela 135 kläckts så det kryllade verkligen av små söta paddor. Vi gav oss iväg ut på stranden och Juno fick återigen äran att släppa ut ungarna. De rusade ner i havet med en väldig fart och hade det bara varit att ta sig till havs hade de klarat sig fint. Tyvärr är det i havet de stora farorna väntar och revhajarna fick sig återigen ett skrovmål. Vi hoppas att åtminstone några små paddor lyckades ta sig förbi.

 

5 juli.

Sista dagen på Lankayan. På dagen snorklade vi på husrevet och badade utanför våra rum, kikade på anemoner, clownfiskar och en mängd andra roliga fiskar och koraller. Vi har sagt att när vi får bättre uppkoppling ska vi googla på ”dykning Borneo” och leta upp vilka fiskar vi sett, det är ju en del!

Vi gick ytterligare ett varv runt ön på tidiga kvällen och avslutade med att gå in på dykcentret för att lämna in våra hyrda snorklar och masker. Sedan blev det hopp- och badfest igen då flera anställda och några av de militärer som är stationerade på ön föregick med gott badexempel och hoppade ända uppifrån helikopterplattan. Det måste ju naturligtvis vi också göra! Exakt hur högt det var är jag lite osäker på men Eskil som är simhoppare trodde att plattformen var cirka 5-7 meter upp. Kul hade vi i alla fall!

Så var det dags att packa. Precis när jag avslutade min kom de och knackade på dörren, en sköldpaddshona hade kommit upp på stranden för att lägga ägg. Vi som faktiskt börjat misströsta om vi i skulle få se detta rafsade ihop kamera och sprang iväg. En bit bort, högt upp på stranden i ett litet buskage låg en riktigt stor grön havssköldpadda och la sina ägg i en djup grop. Vi fick smyga fram och kika, fotografera och förundras över denna bjässe. Tjejen på sköldpaddscentret berättade att paddan var 121 cm lång (nästan lika lång som Juno!) och 106 cm tvärs över skalet. När honan återvänt till havet kommer personalen på centret gräva upp hennes ägg och lägga dem i en av sina häckningsburar så de har koll på dem. Om ungefär 2 månader kommer hennes ägg kläckas och släppas ut på stranden på ön.

 

Tuaran, Borneo 8 juli 2017

Idag fyller Juno 9 år och vi väckte henne med sång och paket på sängen. Efter det gick vi bort till frukosten som är helt galen här på resorten. Jag har nog aldrig sett en sådan diger och bred frukostbuffé någonsin. Det finns munkar, bullar, kallskuret, ägg i alla möjliga och omöjliga former, chokladfontän (!), pannkakor, våfflor, fattiga riddare, kompletta kinesiska, japanska och koreanska frukostar med allt vad det innebär (soppor, buljonger, nudlar, kött, fisk, grytor, norimaki, bimbimbap osv), ostar, frukter, juicer, smoothies, gröt, flingor, bröd och så vidare.

Efter frukosten gick vi till poolen någon timme innan vi drog oss tillbaka till rummet. Vi åt sedan lunch och vid 13:30 startade dagens äventyr som barnen beställt – de skulle åka zip-line! Efter en 40 minuters transfer från hotellet började det ösregna precis innan vi kom fram. Juno bröt ihop eftersom hon visste att det inte skulle bli någon linbana om det regnade och hon blev så besviken trots löften om att skjuta på det till senare eller en annan dag. Men så klarnade det upp och när vi kom fram slutade det regna helt. Vilken tur!

Barnen fick selar och hjälmar och vi klättrade upp i ett högt torn där linbanan började. Där högst upp bröt Juno ihop igen, hon vågade inte alls åka linbanan, den var alldeles för läskig för henne. Så killarna fick åka själva medan jag och Juno klättrade ner på marken igen. Killarna älskade sin flygtur och blev väldigt glada när de fick höra att två åk ingick i vår deal. När de var på väg upp igen frågade jag Juno en sista gång om hon inte skulle åka ändå och plötsligt bestämde hon sig bara, nu skulle det ske! Så ungen klättrade hela vägen upp igen och iväg for hon. Modigt av henne, eller hur!? Medan Juno åkte en andra gång klättrade killarna runt på en höghöjdsbana och det var tre väldigt glada och nöjda barn som sedan kom ner på marken.

Väl nere hittade de ytterligare en sak som förhöjde deras dag – hundvalpar! Tre små, runda, ulliga hundvalpar tramsade runt och lät sig klappas och lekas med. I vanliga fall låter vi alltid främmande djur vara men killarna som jobbade på stället klappade och busade och bjöd in oss att göra detsamma. Det fanns dessutom möjlighet att tvätta och desinficera händerna så vi gjorde ett undantag. Barnen var överens om att det var de sötaste valpar de någonsin sett.

Precis när vi klev in i bilen för att åka tillbaka till hotellet började regnet ösa ner igen, vilken otrolig tur vi hade ändå! Nu är vi hemma på rummet och ska snart ut och äta födelsedagsmiddag på en japansk teppanyakirestaurang som finns här på hotellområdet. Juno är väldigt nöjd med sin födelsedag här på Borneo!

 

Borneo – en sammanfattning

Resa med barn
Var inte rädda för att ta med barn på den här typen av resa. Allt är ordentligt ordnat, transporterna säkra och guiderna är måna om att barnen hinner se och förstå. Så länge barnen är stora nog att kunna ta till sig information och hålla sig till stigar och inte peta på okända saker och växter har de behållning av resan. Det kan naturligtvis vara påfrestande med vissa av de längre transporterna eller när det var väldigt varmt ute i regnskogen men på det stora hela är jag övertygad om att det är en toppenresa för just barn i och med att man får se så mycket djur och andra spännande saker på riktigt nära håll.

Packning
Packa lätt och packa i en väcka som dels är lätt att transportera och dels är lätt att gräva runt i. I och med att vi bodde så kort tid på de olika ställena blev det inte av att vi packade upp hela ryggsäcken på varje nytt ställe. De ryggsäckar vi hade var bra, lätta att transportera och bära men lite sämre ur aspekten att hitta något lätt. En trunk av något slag med stor öppning upptill hade nog faktiskt varit enklare. Se även till att ha en liten, gärna vattentålig, väska till exempelvis kamera, vattenflaska, insektsspray osv.

Vad man vill packa med sig i klädväg är ju en smaksak men tunna långbyxor och en tunn långärmad tröja rekommenderas. Gärna av ett snabbtorkande material så är det lätt att skölja upp om det skulle behövas. En bra regnjacka är ett måste, när det regnar, regnar det ordentligt! Ordentliga skor är också ett måste, flip-flop/sandaler i regnskogen är inte att rekommendera. Vi tog även med långa strumpor vilket var skönt att ha ute i regnskogen och när vi åt ute på kvällarna om det fanns mygg.

Resor
Flygresorna var ganska dryga och långa men bolaget vi flög med, Qatar Airways, hade ett fantastiskt underhållningssystem med en uppsjö bra filmer, spel, TV-serier, radio och till och med mobilladdare (detta kan naturligtvis skilja från flygplan till flygplan och mellan olika bolag). Maten var dessutom bra och personalen vänlig och hjälpsam. Är man av typen som kan sova bort lite av tiden går resan ändå ganska snabbt.

Alla resor på plats på Borneo skedde i antingen minibuss, stor buss eller båtar av olika slag. Alla bussar har haft säkerhetsbälten, oftast 3-punktsbälten, och på alla båtar har det funnits flytvästar, barnen har fått flytvästar i barnstorlek.

Tider
En trevlig reflektion jag hade på Borneo var det där med tid. De flesta av oss vet ju hur det kan vara utomlands med att passa tider och att hålla tidtabeller. Saker som ska ta en timme tar oftast 2, eller kanske 3, timmar. Så var det inte på Borneo. Där passade alla tiden, oftast kom de till och med några minuter innan utsatt tid, och sa de att något skulle ta 10 minuter så tog det 10 minuter.

Väder
Det är ordentligt varmt och fuktigt. Drick ordentligt och se till att ha med 50+ solkräm, även till de som lätt får färg och sällan bränner sig. Vädret skiftar även snabbt så den där regnjackan jag skrev om tidigare är bra att ha med för säkerhets skull även om det ser soligt och fint ut när man ska iväg på till exempel flodsafari. Vi var där under torrperioden men det regnade ofta en gång per dag ändå. Det var dock snabbt övergående och regnet var mest uppfriskande.

Våra bästa tips, favoritställen och ett väldigt speciellt ögonblick

Junos
– bästa tips: bada mycket, ta det lugnt och besök regnskogen.
– favoritställe: Zipline och fiskarna (fiskmassage).
– ögonblick: När jag fick hålla i en vandrande pinne.

Eskils
– bästa tips: Att åka på flodsafari.
– favoritställe: Sukau rainforest lodge och Lankayan.
– ögonblick: När jag var sådär nära aporna (makakerna) på flodsafarin på Kinabatangan.

Valters
– bästa tips: Glöm inte stark myggspray eller köp australiensisk på plats (det var den de inhemska guiderna själva rekommenderade).
– favoritställe: Lankayan.
– ögonblick: När vi fick vara med och släppa ut sköldpaddsungarna på Lankayan.

Maries
– bästa tips: Packa lätt, fota mycket och ta dig tid att prata med alla trevliga människor – alla är så otroligt vänliga.
– favoritställe: Sukau rainforest lodge, Kinabatangan och Kinabatanganfloden.
– ögonblick: När vi kom så otroligt nära aporna (makakerna) på morgonsafarin på Kinabatanganfloden.

Övrigt
En sista reflektion på vår Borneoresa är hur lätt och trevligt det var att resa runt. De allra flesta kunde förstå och prata tillräckligt god engelska för att vi lätt kunde göra oss förstådda och även förstå vad de sa. Folket var genuint trevliga och måna om att vi hade det bra, vi kände oss hela tiden säkra och omhändertagna. Att resa ensam med tre barn kräver ju en del av en som person och att då känna sig trygg och väl omhändertagen gav en bra grund att stå på. Det var helt enkelt väldigt okomplicerat och trevligt överallt vi var och det uppskattade vi.

En annan sak som passade oss väldigt bra var upplägget på resan. Vi blev hämtade och lämnade överallt. Vi hade gott kunnat ordna med allt sådant själva men det var skönt att låta någon annan sköta det åt en. Det fanns tid för egna avstickare och utflykter och inga tider eller scheman var skrivna i sten i och med att vi var en egen grupp. Vi hade tid för egna reflektioner och kände aldrig någon stress eller press och det blev inte heller långtråkigt.

Vi kommer garanterat göra fler resor av den här sorten. Barnen älskade upplägget och de uppskattade allt de fick se, uppleva och lära sig på vägen!