4 oktober 2016

Oktober. Höst. Vardagen lunkar på och vi har väl alla jämkat in oss i våra nya scheman. Eskil har efter många långa funderingar bestämt sig för att sluta på gymnastiken och det känns otroligt tråkigt. Men som det ser ut inom gympan i Sverige just nu så förstår jag honom. Lägger man inte all sin vakna tid, inklusive skoltid, på gympan är man helt enkelt inte välkommen. Det finns vare sig tid eller plats för de som vill göra annat och det är så det blir när det bara finns en enda hall i Stockholm där alla ska trängas. Så jag gnäller inte över föreningarna i sig även om det finns trist folk där som på alla andra ställen, det är mer klimatet kring idrott som är tråkigt här i Sverige.

Juno har i sin tur börjat på gymnastik igen. Plötsligt ville hon prova och det var tydligen roligt så nu går hon 2 dgr/v. Och så 2 dgr/v balett. Vilket innebär att hon nu är den som tränar mest i familjen. Hur det nu gick till 😉

Eskil har ju sitt simhopp 3 dgr/v men jag hoppas det blir en dag till snart då han ligger efter gruppen pga förra terminens frånvaro. Han behöver återta några hopp och snygga till ett par andra. Men överlag hänger han med bra!

Valter sportar inte alls. Men han har plötsligt börjat göra läxor vilket är helt otroligt förvånande. Vi får se om det håller i sig men just nu känns det väldigt bra och han är skitduktig.

Annars är det lite rörigt här just nu med försäljningar och funderingar. Pappa gick bort för några veckor sedan och jag har en del saker att ta ställning till. Rörigt kort sagt. Och inget jag ids skriva om här för allmän beskådan. Men det tar upp en massa tid och kraft.

Vad mer..? Jag vill åka till London med killarna på höstlovet men det verkar bli så himla dyrt så vi får se hur det blir med den saken.

Nu ska jag fortsätta skriva i mina kalendrar, jag ligger skrämmande långt efter.

Häpp!

Salvequick vårtplåster

Vi är sedan flera år tillbaka med i en stor testpanel/testsida som heter Buzzador. Då och då dyker det upp kampanjer som passar oss och då och då blir vi utvalda.

Den här gången handlade det om Salvequick vårtplåster vilket kanske låter jättetråkigt men vi har en medborgare här hemma som har de envisaste vårtor man kan ha och då är en dylik kampanj mer än välkommen. Allt som kan hjälpa honom att bli av med otyget testat gärna!

Vi fick hem paketet (2 förpackningar med 20 plåster i varje) för någon vecka sedan och Valter har sedan dess testat på sina 3 envisa vårtor.

+ Trevlig förpackning
+ Enkla att använda
+ Små och diskreta plåster

– Sitter inte på så väldigt länge om barnet svettas

Resultat då, har vi hunnit se något?

På den stora envisa monstervårtan syns nog inget mer än att de vitnat något. En av de mindre har dock minskat i omfång så det ser lovande ut.

Vi fortsätter att testa och återkommer med rapport om någon vecka igen!

 

Sammanfattning London

Vi börjar med London då.

Nummer ett – jag är inte en Bed-and-breakfast person. Jag vill bo på hotell. Jag vill kunna vara lite anonym. Jag vill inte bo hemma hos någon och känna att jag inte kan duscha när jag vill eller somna om ifall jag inte vill gå upp när klockan ringer. Jag vill inte vara personlig. Jag vill kunna komma och gå som jag vill och när jag vill. Så. Nu var det sagt.

Det var alltså inte min grej. Vi hade 40° varmt hela dagarna, jag hade önskat att vi kunde få komma hem till ett rum med AC. Nu bodde vi i ett vindsrum och det var lika varmt där. Det var skitjobbigt. Och jag gillade inte att känna att vi var till besvär så jag bad aldrig om full engelsk frukost och tvingade barnen att vara extra tysta när vi kom och gick.

Nummer 2 – jag vill bo mer centralt. Eller åtminstone nära en tunnelbana/buss. Det är jobbigt att behöva gå långt efter en lång dag med trötta barn och trötta ben. Speciellt när det är varmt.

Annars var resan till London härlig. Vi hann med mycket roligt och Eskil hade det fantastiskt bra på Royal Ballet School. Jag hoppas att han får komma dit igen och uppleva allt en gång till när han är lite äldre!

Ångest

Just nu får jag bara ångest av den här bloggen. Jag vill ju uppdatera hela tiden men dels händer inget jättespännande just nu och dels retar jag ihjäl mig på att bilderna i föregående inlägg ligger hullerombuller och att jag aldrig avslutade Rio-resan med någon slags sammanfattning och inte heller avslutade jag London-resan och det borde jag göra för det är en hel del saker som är viktiga där.

Så jag ska avsluta dom där, måste göra det. Så kan vi gå vidare sedan. Utan ångest 😉

Rio del 2

Ja gårdagen blev ju lite speciell om man säger så. Vi gick via en gaturestaurang (där vi åt resans absolut bästa måltid) till arenan och redan i entrén blev det problem. Biljetterna funkade inte och vi blev skickade till en specialkassa där vi fick höra av en tjej att det inte var några problem och hon gick med oss in i OS-parken. Sedan skulle vi leta upp en ”grön volontär” (alla volontärer och funktionärer har olika färger. De gröna är de som svarar på frågor osv) som skulle hjälpa oss. 
Vi letade upp en grön volontär med ”english” på sin ackreditering och bad om hjälp. Han fattade inte ert ord engelska och ledde oss tillbaka till kassorna och jag förklarade om och om igen att tjejen i specialkassan redan hjälpt oss in och att vi skulle få hjälp av en grön volontär. Killen gick och hämtade en annan volontär som förklarade att det var för att vi var där så tidigt. Eh nej, vi är snarare rätt sena idag – biljetterna funkar hela dagen. Han försvann. Kom tillbaka. Och förklarade att när vi ska in i gymnastikarenan kommer det inte vara problem, biljetterna var giltiga. Och jag både dubbel och trippelkollade och idiot som jag var tog jag ingen bild av hans ackreditering…
Så blev klockan 14:30 och dags att gå in. Då visar det sig att CoSport som sålt oss alla våra biljetter cancellerat dessa. Hejdå tyckte killen i den specialkassan. Jag kunde visa biljetter, kvitton, kvitton på när de hämtades ut osv men nej. Kalla handen och hejdå. Eftersom det inte fanns wi-fi någonstans på arenan fick jag dra igång roamingen på min telefon och stå i ösregnet och leta igenom alla mail jag fått från CoSport efter ett telefonnummer men hittade inget. Panik! Alla deras kontor var tillfälligt stängda och vi var i upplösningstillstånd när jag till slut hittade ett telefonnummer som jag ringde. Där fick jag först prata med en kvinna som inte verkade veta var hon jobbade men blev sedan kopplade till en engelskspråkig kille som efter min inledande förklaring och frasen ”I’m standing outside the arena, it starts at 4pm, you fix this NOW” genast hjälpte till. Han kollade alla uppgifter och bad mig ge telefonen till killen i specialkassan. Jag stod som på nålar tills jag hörde killen i kassan säga ”ok, we’ll make an exception this time but this is not how we normally work…”. Så fick jag våra biljetter i handen och vi kunde gå in. 45 minuters helvete kan man säga, jag höll på att gå upp i atomer. 
Väl inne på arenan var våra platser för dagen fantastiskt bra. Precis vid barren med räcket strax bakom och fristående, bygel, ringar och hopp till höger. Och vilken show vi fick se. Det var så oerhört jämt ända fram till allra sista poängen och vi fick se så fantastiskt fin gymnastik. Stämningen var verkligen på topp och hela hallen kokade när först Uchimura och sedan Verniaiev gick upp för att köra sina räckserier. Uchimura tog sedan hem segern för åttonde året i rad (6 VM, 2 OS) och stackars Verniaiev fick nöja sig med silver. 
Själv hurrade jag högst för Max Whitlock som rent sensationellt tog en bronsmedalj i mångkampen. Englands första på 108 år tyckte jag att jag läste. Och så Nile Wilson, 20 år gammal och på åttonde plats, så jäkla häftigt. 
Vi satt mitt i en stor grupp med japanska supporters (tror Uchimuras mamma var där bl.a.) så det var HÖG stämning. Fantastisk kväll som nästan inte blev av 😱
Nu idag sitter vi sedan snart två timmar och väntar på att få checka ut. Någon från bolaget skulle komma kl 10 men vi är inte speciellt förvånade över att ingen dykt upp. Vi har vant oss vid att ungefär ingenting funkar här. Vi är inte ledsna över att vi åker hemåt idag, OS har varit fantastiskt och asroligt, Rio – inte så mycket 😜

​

OS i Rio

Dag ett

i Rio är snart slut och bortsett från att det är fantastiskt att vara på ett OS är jag inte speciellt imponerad över arrangemanget. Eller hotellet. Eller hur vi fick kuska runt hela stan för att hämta biljetter på ett ställe och nycklar på ett annat ställe och det här med att man inte får ta med mat in på OS-området men det finns inte heller något att köpa där inne. Dessutom har jag brutit en tå och vi lyckas inte få igång ac:n.

Låter jag grinig? Lite kanske. Vi landade 04:45 i morse och vi har inte sovit sedan dess. Eller ätit ordentligt. Grinigheten KAN ha med det att göra 😜

Gymnastiken var i alla fall fantastisk att se på!

Dag 2

i Rio lider mot sitt slut. Vi tog en lång härlig sovmorgon, åt frukost och slappade innan vi promenerade bort mot arenan vid 12. Väl där gick vi till Megastore och shoppade en massa roliga OS-prylar och sedan åt vi lunch innan vi knatade bort till arenan. Vi har lärt oss av gårdagen att man ska gå till arenan i tid om man inte gillar kilometerlånga köer. Vi gillar inte kilometerlånga köer. Så vi gick dit nästan en timme innan tävlingsstart och köpte med oss dricka och popcorn.

Efter att ha varit på VM i Glasgow måste jag säga att jag är föga imponerad av detta arrangemang. Allt var så sjukt bra i Glasgow, underhållning, arena, volontärer osv. Det är bra här också men vi har blivit bortskämda med bättre helt enkelt!

Tävlingen var i alla fall galet rolig och spännande och vi hade förhoppningen om att få se britterna på pallen men ett fall i sista redskapet satte tyvärr stopp för den drömmen.

Mest av allt imponerade som vanligt Uchimura med sina rena, snygga serier men andra som stack ut var bl.a. Hambuchen (GER) som varit borta ett tag men som såg ut att verkligen ha kommit tillbaka nu. Nile Wilson (GBR) har toppat formen till OS och vår favorit Brinn Bevan (GBR) höll under den otroliga pressen. Kristian Thomas (GBR) körde en sjukt snygg räckserie och Max Whitlock (GBR) skötte sig bra som avslutande gymnast på bygelhästen.

Mycket stod och föll på sista redskapet. Som det ska vara i en final så det blir sådär sjukt spännande!

Nu ska vi ladda om för i morgon och damernas lagfinal.

Så var dag 3 till ända och vårt OS-äventyr börjar närma sig slutet.

Idag promenerade vi bort till OS-parken vid 10 och som ni kan se på de bifogade bilderna är promenaden inte mysigast i världen. Det är även tur att det inte finns lukt-Facebook för det där vattnet luktar som ett sämre reningsverk. Det är lite sorgligt att se hur de putsat lite på ytan inne i parken medan utsidan är sliten och stinkande på många ställen.

Framme i parken fördrev vi sedan några timmar med att lika runt på alla olika arenor som finns där inne samt med att äta och bara insupa OS-stämningen.

Sedan hamnade vi på en bänk i skuggan (den enda bänken i hela parken tror jag) där vi hamnade i samspråk med en kvinna från Sao Paolo och en från USA. Sedan kom en amerikanska till och vi snackade OS, gymnastik, resor osv. Den andra amerikanskan var journalist och det visade sig att hon stod och väntade på Lauren Hernandez (amerikanska gymnast, med i laget som skulle tävla i lagfinalen) föräldrar. Så vi fick träffa dom också, lite häftigt.

Mitt i detta fick Eskil för sig att han ville ha mat och gick iväg för att köpa något. Så kommer han tillbaka och har tappat mitt Visa-kort. Panik!! De tar BARA Visa här pga något slags sponsoravtal så vi måste verkligen ha det kortet. Det visar sig att ungen lyckats kasta kortet i soptunnan samtidigt som han slängde annat skräp och tack o lov så var tunnan helt nybytt och vi fick snabbt hjälp att fiska upp det. Men jäkla unge!!

Vid 14 gick vi in och satte oss på arenan men fick så dåliga platser att vi krävde att få nya vilket vi faktiskt fick (platserna var egentligen bra men vi hade tio fotografer med gigantiska kameror framför oss och kunde därmed inte se hoppet samt att ett staket skymde bommen). De nya platserna var toppen och vi fick njuta av en fantastiskt bra tävling med enastående prestationer från speciellt USA som också vann det hela. Det är galet hur otroligt duktiga de amerikanska tjejerna är och hur de håller under press. De och de japanska killarna är något alldeles speciellt!

Både jag och Eskil har även favoriter i Japans lag, Mai Murakami, och så Eythora Thorsdottir från Nederländerna samt de brittiska tjejerna och pyttelilla Shang Chunsong från Kina.

Kvällens resultat blev i alla fall USA på första plats, hela 8.2 poäng före Ryssland som knep silvret. På tredjeplats kom Kina och så Japan på fjärde plats och Storbritannien på femte.

Efter finalen gick vi för att se om vi kunde köpa biljetter till något annat kul, simfinalerna till exempel. Det kunde vi. Om vi ville betala 4400kr. Det ville vi inte även om det var VIP-platser 😅 Så vi gick hem utan biljetter men ska kolla på nätet om vi kan hitta nåt skoj tills i morgon eller torsdag! Som inte kostar 4400kr

Lite skoj var också att vi sprang på en legend i gymnastiksammahang, Svetlana Boginskaya, utanför gympaarenan. Tänk om man som barn/ung vetat att man en dag skulle få se gymnastiken såhär på stora arenor och gigantiska arrangemang. Stort!

Nu lite bilder, häpp!

Mot Rio!

Nu är det bara timmar kvar innan vi åker. Allt är packat och jag håller på att plocka, städa och diska undan så det är rent och fräscht här när vi kommer hem. Skolan börjar ju bara någon dag efteråt och då ska det vara fint här hemma så man får ro där i alla fall.

Här hemma ska N passa de andra barnen och katten, hoppas de kan hålla snyggt här under tiden 😉

Jag hoppas på att kunna uppdatera bloggen medan vi är i Rio men vi får se hur det går, av erfarenhet vet jag att man prioriterar annat när man är på plats.

Vi ska i alla fall se den enda svenska gymnasten, Emma Larsson, tävla i kvalificering i morgon kl 14:30 lokal tid. Sedan blir det herrarnas lagfinal och all-around samt damernas lagfinal. Förhoppningsvis hinner vi se något annat också, vi får se!

Nu ska jag skura – livets svängningar. Först skura, sedan RIO!

OS 2016, HÄR KOMMER VI!

Lingvallen, Gymnastikfabriken summercamp 2016

Vi kom alltså hem från London på söndag kväll och direkt vi kom hem började jag packa upp, sortera och bära ner tvätt. Några timmar senare sov barnen medan jag tvättade och packade det sista inför den kommande veckan. Vid 08 nästa morgon kom taxin som tog oss ut till Bromma flygplats och därifrån flög vi ner till Ängelholm och årets sommarläger på Lingvallen.

Eskil fick plats i en stuga tillsammans med ett gäng grabbar från Göteborg medan jag och Juno fick husera i en egen liten stuga bortåt fotbollsplanen. Perfekt med egen kyl, toa och så utsikten över Skälderviken – underbart!

Eskil tränade sedan två pass om dagen med VM-killarna Christoffer Sóos och Pontus Kallaanvaara som tränare medan jag och Juno slappade, utforskade Ängelholm och åkte Pyttetåg. På onsdagen skickade jag hem Juno och på torsdag em var det min tur. Eskil blev kvar till söndagen och hade tydligen jättekul hela tiden. Det är ett fantastiskt trevligt ställe och en av de saker som är svårast att släppa om det nu är så att Eskil måste sluta med gymnastiken.

Här hemma har jag återigen tvättat och packat och på lördag morgon lämnade vi Juno på T-centralen då hon skulle iväg på Knattekollo. Hon var väldigt spänd och nervös men samtidigt taggad till max och inställd på att ha jätteroligt!

Nu går jag och Eskil mest och räknar ner dagarna tills vi ska åka till Rio. Den 6 smäller det och jag planerar allt mellan himmel och jord här!

Och så bilder…

London Fredag – söndag

På fredagen fick Juno bestämma vad vi skulle göra och det blev ”åka till Hamleys direkt de öppnar” vilket vi gjorde. Det var en bra idé och vi kunde kika runt lite i lugn och ro innan vi styrde kosan mot Superdry (också Junos val, vad hon vill där att göra – inget i hennes storlek där) och sedan Hollister. Vidare ner till Piccadilly circus, Lillywhites och sedan Japan centre där vi shoppade lite roliga matlådor och en form-sats som man kunde göra katter av ris och nori-ark. Sedan passade vi på att äta lunch där på Japan centre (rekommenderas, fantastiskt god mat) innan vi promenerade vidare. Vi avverkade Disney store och sedan Marks & Spencer där vi kissade (!) och Juno köpte en skoluniform med skjorta, klänning, knästrumpor och kofta. Sötaste lilla skolflickan någonsin! På vägen hem stannade vi till i Hammersmith där det fanns ett Primark utan en miljard människor. Vi shoppade lite där i lugn och ro och sedan tog vi en sväng in på TK Maxx innan vi åt middag på en liten tapas-restaurang på vägen hem (Los Molinos, mer om den ”i morgon”).

På lördagen tog vi oss upp lite tidigare än vanligt och tog en taxi från vårt BnB till White Lodge i Richmond park. Kl 08:30 var det inskrivning och samling på skolan och klockan 09:00 började killarna visa upp vad de lärt sig. Det var så roligt att få träffa Eskil igen och han hade verkligen lärt sig massor, och han hade älskat varande minut av sin upplevelse på Royal Ballet School.

Vid 12:30 var uppvisningen klar och vi hjälpte Eskil att packa det sista innan vi fick skjuts tillbaka till Richmond station. På vägen hem åkte vi till London Bridge och Borough Market och hamnade mitt i någon slags cykelkaos. Det var typ 1000 unga killar på MTB som tog över gatorna (och trottoarerna) totalt. Helt livsfarliga och de stoppade upp allt i c:a 10 minuter medan de riskerade liv och lem i den galna London-trafiken. Jag läste sedan i en gammal tidning att detta hänt förr och att förra gången de ”tog över” just vid London bridge var det en ung kille som dog. Inte ett dugg förvånad måste jag säga.

Väl inne på Borough Market åt vi lunch (ostron, mmmm) och handlade lite korv och ost och sedan for vi tillbaka till BnB, lastade av våra saker och vilade lite. Det var återigen uppåt 30-32° varmt och det var riktigt slitigt med sådan värme. Klockan 20 hade vi bord bokat på Los Molinos som låg bara ett par hundra meter från hotellet och där åt vi en fantastiskt god middag innan vi stapplade hem och packade det allra sista inför morgondagens hemresa.

På söndagen tömde vi rummet efter frukost och promenerade sedan ner till Hammersmith bara för att upptäcka att typ allt var stängt och skulle öppna först vid 12:00. Vi tog det lite lugnt, åt en tidig lunch på Wasabi och kikade sedan in på TK Maxx där vi köpte oss en jättestor rullväska för 350 kr. Så promenerade vi tillbaka till BnB, packade i saker i rullväskan och tog sedan farväl av Su och Martin, vårt värdpar.

Resan ut till Gatwick var oerhört smidig och enkel och vi kunde checka in i lugn och ro, äta lite, kissa och promenera bort till vår gate. Samma med flygresan hem, lugn och enkel och vi landade så gott som på tid på Arlanda vid strax innan 20 svensk tid den 24/7.

Avslutar med lite fler bilder. Även de i hullerombulleroordning!

London, söndag-torsdag

Så kom vi till London. Samma dag som förra året, 16 juli. Och precis som förra året prickade vi in årets värmebölja de lux.

Vi ankom Heathrow vid lunch och tog oss till vårt BnB i Hammersmith där vi möttes upp av de söta BnB-innehavarna Su och Martin. Vi visades upp till vårt rum och lämnade av alla saker innan vi gav oss ut på en första dag på stan.

Vi visade Juno Hamleys och så åt vi middag på Yo Sushi vid Haymarket innan vi begav oss hemåt igen.

På lördagen teståkte vi till Richmond för att veta till måndagen och sedan begav vi oss av mot Euston och sedan tåget till Watford Junction och HP-bussen till WB studios och Harry Potter! Vi tog ett långt varv i shopen där vi köpte ett trollspö till Juno (professor McGonagal), nyckelringar, fina glas, en tjock och härlig bok, en tröja, lite godis osv. Sedan lämnade vi in allt i garderoben och gav oss in på själva touren. Juno var i himlen och älskade varje sekund av det och det gjorde jag och Eskil också. Hela tiden något nytt och roligt att upptäcka. Sedan sist hade de lagt till bland annat Hogwarts Express och Privet drive. Härligt med ett levande museum.

Sedan åkte vi hemåt igen och fick med oss ett par mackor på vägen som vi åt till middag.

På måndag morgon tog vi det lugnt och långsamt och åt sedan lite lunch på väg ut till Richmond där vi tog en taxi till White Lodge. Väl där förundrades vi av den helt fantastiska miljön och så ställde vi oss i kön till inskrivningen. Så blev Eskil visad till sitt hus och sitt rum där vi hjälpte honom att bädda och packa upp innan vi ställde oss i kön till PTA-bordet där vi köpte en herrans massa roliga skolkläder och annat kul! Vid 15:15 var det välkomstsamtal och sedan fick vi säga hej då till Eskil innan vi tog taxi tillbaka till Richmond. Han ringde och sms:ade några gånger på kvällen och var nervös men var på det stora hela på gott humör!

Efter vi kom tillbaka till stan igen shoppade vi lite (bland annat Lush och Primark) åt middag och kikade runt på stan lite.

På tisdagen vaknade vi till årets varmaste dag. 38 grader hade vi till slut och vi höll på att dö på riktigt. Vi tog bussen till Royal Albert Hall och gick sedan ner till först Science Museum och sedan the Natural History Museum. Vi gillade det senaste bäst trots att det var ungefär 100 grader varmt där inne. Det här med AC är tydligen inte britternas grej.

Onsdagen kom med mer värme. Inte riktigt 38 grader men snudd på. Vi åkte till zoo och höll på att flyta bort totalt. Det var en lite annorlunda att gå in i ett fjärilshus och känna lättnad över att det var svalt och skönt. Knäppt. Vi var på zoo tills de stängde och åt sedan middag på Yo Sushi innan vi for hem.

På torsdagen parkerade vi oss på en hop on hop off buss. Vi startade vid Marble Arch och åkte sedan via bl.a. Harrods och Big Ben över Themsen och där hoppade vi av vid Sea life aquarium. Vi kikade runt där i ett par timmar och köpte sedan lunch på Pret a Manger som vi tog med på bussen. Vi for runt så i ett par timmar till och hoppade sedan av vid Towern. Därifrån promenerade vi över Themsen på Tower Bridge och så ner via Southwalk till Brindisa tapas vid Borough market där vi åt middag. Därifrån blev det tunnelbanan hem.

Nu idag, fredag, är vi ute och far. Mer om det i ett senare inlägg. Bilder kommer när jag har ordentlig uppkoppling!

Här kommer äntligen bilderna! (och ja, dom är i en salig röra pga att de kommer från 2 olika kameror och en mobiltelefon men jag orkar faktiskt inte sortera – håll till godo 🙂 ).