Jag läser det mesta jag kommer över i debatten som följt efter de första ryktena om Felicias bok. Många saker är bra, andra helt förkastliga. Det sorgligaste är alla som inte kommenerar innehållet alls utan helt koncentrerar sig på att det är “Felicias syn på saken”. Hur kan en barnmisshandel vara barnets syn på saken? Är det annorlunda för att Felicia är barn till en kändis? Ska de barnen ha ett sämre skydd? Mindre rätt att uttala sig?
Katerina Janouch bloggar i Tara och hon har skrivit ett fantastiskt bra inlägg. Läs!
Mest minnesvärt är nog detta:
En 16-årig pojke som fosterhemsplaceras hos AW blir sexuellt utnyttjad av den då drygt 30-åriga 6-barnsmamman. I 1,5 år! Han säger sedan själv, ”hon har förstört min syn på kvinnor”. Är det bara jag som kommer att tänka på Kapten Klänning? Om en man gjort liknande, hade nog omgivningens dom inte varit lika mild. Men vår syn på övergrepp skiljer sig mellan manligt och kvinnligt. En 16-årig flicka som är i beroendeställning och som utnyttjas sexuellt av en man, får oss att se rött. En gosse i motsvarande position kanske får lära sig något nyttigt för livet?
Tänk skandalen om det varit en man och en 16-årig flicka. S k a n d a l. Jag fick mig en tankeställare. Jag skäms när jag skriver detta men jag tycker det är värre när det handlar om äldre män och unga flickor. Varför? För att unga flickor ofta är skyddslösa, känsliga, utsatta? Men det kan ju unga killar också vara, det har ju inget med kön att göra utan är helt och hållet bundet till personligheten. Och det är ju det jag tycker är så viktigt, att se personligheten – inte könet. Ändå är min spontana reaktion starkare när det handlar om flickor. Eller, så var det. Så kommer det inte vara i fortsättningen. Aldrig mer!
Läs inlägget, det är välformulerat och vettigt! Heja Katerina!
Urk. Måste läsa F’s bok